Nils var lite sur och stirrig, men sen hjälpte jag in honom från gården (han vägrade hoppa in genom sitt vanliga fönster, jag fick locka in honom genom gårdsdörren istället) och då blev han gladare. Man ska vara snäll mot psykiskt instabila katter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh vad mysigt!
SvaraRaderaÅh, min allra första kommentar!!
SvaraRadera