Olle upprepar stolt att han är storebrorsa till Norrland, och att han ska mata, gosa, bära och ta hand om honom. Det är dock lite problematiskt med det här jätte gulliga kärleksfulla närhetsbehovet som Olle verkar känna eftersom vi måsta hålla isär dem ett tag. Det var ju svininfluensa som han just hade och vi vill ju inte att några eftersläntrarbaciller ska hoppa över på Norrland. Det är ett frenetiskt tvättande av händer på oss alla, så förhoppningsvis går det bra.
Olle säger att "vilken tur, vilken söt bäbis vi fick! Tänk om det hade varit en hund. Det hade ju inte varit så kul" Så över lag verkar det gå bra att vara syskon. Han är lite besviken att han inte blev vuxen och fick skägg på en gång, och kanske lite hår under armarna, men storebror är tydligen bra ändå. Stort, liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar